Vem är jag och varför?

Vårt vasalopp, varför vill vi peppa?

Pepptankar

Kunskap är makt

Inställning är allt!

Rätten för alla att få lära, utveckla och använda språk är det centrala i Karlstadmodellen. Visionen är att främja ett gott liv för den enskilde med respekt, delaktighet och lika värde och ett mer humant samhälle för oss alla.

Alla har rätt till ett språk och det är upp till oss runt den språksvaga att förstå vår viktiga del i att göra samhället jämlikt i detta hänseende.

Vår uppgift är att tillsammans med barnet minska rädslan och motståndet och istället fatta makten att kunna ställa frågor, göra egna bedömningar och fatta egna beslut. Att göra vårt samhälle öppet och mångfaciterat.

Vi är goda förebilder för barnet och motivationen är att vi skall kunna delta i samhället på lika villkor. Vi skall kunna tro på ärlighet och kunna stå upp för det vi behöver.

Vi som vuxna skall hjälpa barnen att skapa förutsättningar att bli en del av samhället istället för en grupp vid sidan om. Vad behövs för att vara en del av samhället? Kommunikation är den centrala delen i att bli delaktig. Kommunikation i vardagen är ett språk och till väldigt stor övervikt på det talade språket.

Språk och delaktighet är oskiljaktiga.

Vi säger många gånger att barnet förstår vad jag säger så jag behöver inte kunna tecken. Visst kan det mycket väl vara så men tänk då att barnet förstår så mycket och bara kan ta emot kommunikation aldrig ge… Barnet ser hur andra gör och förstår att kommunikationen är tvåsidig men kan inte ge trots att den vill för det finns ingen mottagare eller att förutsättningarna inte givits.

Tankar hos många när man pratar om språkträning är:

Spännande! Jag vill veta mer! Hoppas vi får tid till detta! Det är ju självklart att vi skall göra…

Men tyvärr tar dessa tankar över och man blir handlingsförlamad

Vad ska jag göra? Hur ska jag göra? Varför ska vi göra, hen är ju så duktig? Måste vi göra? Kan någon annan göra? Jag hinner inte! Jag kan inte! Jag skulle vilja men…! Tänk om jag gör fel och förstör….

Gissar att många känner igen sig! Det är inte bara barnet som har rätt till språkträning utan även pedagogerna skall ha rätt och möjligheter att språkträna, inte bara de barn som har en normal språkutveckling utan även de som har det kämpigt.

Låt istället dessa positiva tankar ta makten över de negativa.

Det finns bara rätt inte fel, jag skall våga ge mig in på osäker mark och tillsammans med andra lära och läras. Gör vi lite var och en runt barnet blir det mycket för i barnet.

Jag kommer lära mig mer om mig själv som människa och omvärlden samtidigt som jag skapar förutsättningar och möjligheter för en annan.

Jag vill , jag kan och jag skall kämpa för ökad delaktighet i samhället för alla.

Alla vet och pratar så gott om att alla har lika värde, egenvärde, oavsett, kön, nationalitet, fattig, rik, lång kort gammal eller ung. Tyvärr är samhället inte lika generöst att erbjuda lika värde när det gäller normal eller funktionsnedsatt. Trots att alla har lika värde så finns det en stege på vilken de olika varianterna placerar sig efter varandra. Kampen att nå jämställdighet mellan kvinna och man eller homosexuell och heterosexuell är kända kamper som ständigt debatteras men i fighten mellan de som har ett språk (de normala) och de som inte har ett språk (de språkstörda) så hörs inte kampen…

Det är så orättvist och långt ifrån jämlikt som man någonsin kan komma. Det är därför språkträning är så viktigt. Utan ett språk finns man inte, hörs inte och tillåts inte vara delaktig.

Därför vill jag att vi alla ska säga till barnen:

Vi skall tillsammans skapa kämparglöd hos både dig och mig. Jag skall slåss med dig för dina rättigheter att vara den du är.

Att lära dig ett språk och bli delaktig är din livs fight och du skall inte kriga ensam.

Kunskap är makt

Inställning är allt!

Orden - Kunskap är makt och Inställning är allt är lånat från "Ung cancer" men jag tycker de passar så bra in i kampen om delaktihet också.